Svullo
Åååhh SUCK! Jag har skött mig hur bra som helst i 6 dagar nu. Inte ätit en enda sötsak. Hade bestämt mig för att jag ska klara 7 dagar, sen på söndag skulle jag få en liten belöning. Typ en liten mörk choklad. MEN så blev jag tvungen att jobba i kväll och åt så sjukt mycket dåliga grejer. Några skedar glass, hallon, kolasås i mängder, lite marmelad, lite ost, liten chokladbit här, liten chokladbit där.. Varför? Varför kunde jag inte vara lika duktig som jag varit resten av veckan och sagt "Nej, du får din belöning på söndag när du har klarat 7 dagar". Jag är besviken på mig själv. Det värsta är att jag kommer jobba i morgon också. Hoppas det går bättre.
Vägde 53,6 i morse, men då hade jag inte varit på toa. Får se vad vågen visar i morgon, kan tänka mig att min kropp har samlat på sig en massa vätska och skit nu.
Har känt mig smal och bra hela veckan, nu känner jag mig som en svullen och stor flodhäst..
-
Det går bra! 53,1 i morse! Skönt att jag är på väg ner. Hade några dåliga dagar, åt en massa skräp, kräktes, mådde dåligt. Men dom senaste 3 dagarna har gått bra. Känner att jag är inne på rätt spår! Nu jävlar ska vi bli smala!
Hemma igen
Resan gick precis som jag trodde. Åt en massa dåliga grejer. Nu visar vågen ++++. Under resan tänkte jag "Äh, jag har semester, jag får unna mig den där desserten och den där kakan, dom där pannkakorna till frukost och vin och öl till maten". Ställde in mig på att jag skulle väga 2-3 kg mer när jag kom hem, så det känns ganska ok just nu. Egentligen är det katastrof att vågen stod på 55,8 i morse. Total katastrof. Hade lovat mig själv att aldrig väga över 53 igen. Men nu ska jag gå ner. Ner till 50 kg. Känns väldigt långt borta, men jag ska klara det!
Vågat
Idag vägde jag mig för första gången på typ 2 veckor. 53,2 kg. Hade hoppats på mindre. Men det är ändå rätt "ok" med tanke på hur mycket jag åt under dom 10 dagarna Baby var här. Känner mig rätt smal idag faktiskt. :)
.
När jag cyklade hem från jobbet idag tänkte jag "ska aldrig mer hetsäta och kräkas". Trodde verkligen på det just då. Det kändes så himla bra. 3 timmar senare stod jag och spydde upp köttgryta med grädde och brysselkål. Efteråt fick jag ett sådant sug på mer hetsande - choklad, godis, paj, vad som helst! Men till slut tänkte jag "Nej, gör det inte!" Gick till affären för att köpa smör och ägg, och sket i dom dåliga grejerna. Till och med vid kassan stod det en skål med godis som dom bjöd på, men jag tänkte bara "Nej nej nej, du är starkare än så", gick hem och åt 3 stekta ägg istället. Det känns ok nu. Är glad att jag inte åt en massa skit.
Om exakt en vecka är jag och Baby på väg utomlands.
Idag försökte jag prata med honom:
"Men *****, du håller koll på mig i ***** va? Vet att jag kommer "skita i allt" och bara vilja äta kakor och tårta och choklad varje dag, men det är inte bra för mig. Så du får hjälpa mig. Jag har lite "problem" ok?"
Hans svar blev:
"Jag lovar Baby"
"Men hur långt ska det gå? Jag menar om valet står mellan att du blir megajobbig eller ett par gram "tyngre" så...."
";)"
"vill ju inte att vi ska bråka"
Sa typ att det är för mitt eget bästa och att jag inte kommer bli sur.
Sen skämtade han bort det. Vet inte vad jag ska säga till honom. Och jag vet redan nu att jag kommer äta så jävla mycket skit där. Kommer bli fet och svullen och hata mig själv efteråt.
Alternativet är att jag tar med mina magiska tabletter, mår illa, är skakig och speedad varje dag. Men är inte säker på att dom hjälper mot snasksug när jag är med Baby.
Någon som har ett tips på hur jag ska kunna kontrollera mig? Maten är inga problem, kommer kunna sköta mig där, men är rädd att jag kommer få för mig 3 gånger om dagen att vi ska gå och fika, gå till affären och kolla utbudet på livsmedel (choklad, kakor, chips) och en massa annat skit. Det känns så hopplöst just nu..
.
Dom senaste två dagarna har gått bra. Har skött mig. Men allt känns så jävla hopplöst just nu. Mina byxor sitter som korvskinn. Känner mig enorm. Fet. Som ett monster. Vet fortfarande inte vad jag väger. Vågar verkligen inte väga mig. Allt är åt helvete. Det känns som att jag inte orkar kämpa. Jag vill bara lägga mig ner och dö. Är så trött på att misslyckas. Jag vet att även om jag är inne på rätt spår igen så kommer jag sabba det snart igen. Nästa vecka, den 15e, åker jag och Baby iväg över helgen. Torsdag - tisdag. Utomlands. Eller ja, torsdag - söndag kommer vi att vara utomlands. Sen en dag hos honom. På tisdag åker jag hem igen.
Ibland känns det som att det skulle vara lättare att bara göra slut med honom. Bara vara ensam. Inte ha någon som rubbar på mina rutiner. Ingen som får mig att känna "Äh nu skiter jag i allt, jag kan äta choklad och chips varje dag". Det händer varje gång. VARJE JÄVLA GÅNG vi ses. Godis, chips och choklad. Lite pizza här, lite kebabrulle där.. Bara skiter i allt jag har kämpat för. Skiter i alla kilon jag har gått ner. Varför blir det så? Vanligtvis ses vi bara i 3 dagar, över en helg liksom. Men nu varade det i 10 "hemska" dagar. Och jag kräktes inte en enda gång. Min kropp tog upp ALLT!
Pratade lite med honom idag på msn och sa att jag mår dåligt över all skit jag åt när han var här. Att jag känner mig fet. Men han fattar inte. Han sa typ "Ähh.. Du är het! Lita på mig!" "Du får väl springa lite eller något" "Men ok, vi ska inte äta mer sånt". Önskar att han kunde förstå. Fatta hur dåligt jag mår av det här. Men han vet ju ingenting. Han vet typ att jag gnäller över att jag är tjock, men det gör ju alla tjejer. Vet inte vad jag ska göra. Ska jag berätta för honom om mina "problem"?
Vad skulle det tjäna till? Skulle det underlätta? Skulle jag äta färre dåliga grejer när jag är med honom då? Kanske för att upprätthålla min "pro-ana"image för honom när vi ses?
Jag vet inte vad jag ska göra..
+
10 dagar frosseri utan att spy. Choklad och chips varje dag. Men nu är det över. Min kille har åkt hem.
Har inte vågat väga mig på en vecka. Ska vänta ett par dagar. Sköta mig och gå ner. Är helt livrädd för vågen just nu. Gissar på att jag väger 55 kg. Kanske mer. Vill inte veta.
