+++
Min kille är här. Har käkat så jävla mycket skit. Choklad, chips, godis, alkohol. Vägde 53,5 i morse!!! Förmodligen "bara" vattenkilon. 3 kg upp på 2-3 dagar.. Känner mig svullen och gasig. Måste skärpa mig nu. Kan inte fortsätta såhär. Skärpning!!!!
+-
Varför?! Varför ska jag vara så jävla dålig och misslyckad?! Varför ska jag vara så jävla fet och ful?! Jag är så jävla jävla fet! Vet inte vad jag ska ta mig till just nu. Mår så jävla dåligt. Åt choklad och jordnötsbågar i eftermiddags utan att kräkas. Jag försökte tänka "Andra smala äter också godsaker ibland" "Det är normalt. Jag behöver inte kräkas. Kommer inte bli tjock.". Försökte "bota" mig själv från hetsätandet och spyandet. Nu har jag sån jävla ångest. Känns som att jag håller på att slitas i 1000 bitar samtidigt som jag mosas till en liten hård boll. Jag vet inte var jag ska ta vägen eller vad jag ska göra. Jag har ingen att prata med. Känner mig ensam. Vill försvinna. Vill inte leva som ett jävla misslyckande.
Tog en tablett för en stund sen, skiter i om jag inte kommer kunna sova på hela natten. Mår lite bättre nu.
Jag vill slå mig själv. Jag vill spränga mina feta lår i luften. Hatar min kropp så jävla mycket. Ibland kan jag tycka att jag ser ok ut med kläder på. Tänker "jag är inte SÅ jävla fet ändå". Men i kväll tog jag bilder på mig själv i underkläder och fick en chock. Såg precis lika fet och ful ut som innan. Som när jag vägde 57-58 kg. Det kändes som att nån stack en kniv i magen på mig. Luften gick ur mig. Trodde jag skulle sluta andas.
Jag måste gå ner! Måste bli av med allt fett på kroppen! Har legat runt 50,6-50,8 i 6 dagar nu. 50,8 kg idag. Men allt kommer förstöras av mitt ätande. Jag måste ner under 50 kg! Först 49, sen 48, sen 47 och sen 46 kg. 4 kg till. Men jag börjar med att sätta upp 48 kg som delmål. 48 kg till den 15:e januari. Måste gå ner. Måste bli smal. Orkar inte ha det såhär. Jag vill bara bli smal.
Jag är livrädd för hur det ska gå nu när min kille kommer på besök. Vill inte äta. Vill inte bli fet. Ska jag ta mina tabletter? Kommer han märka att jag är speedad och konstig? Jag vill ju umgås med honom och ha kul, men jag vill inte äta och bli fet. Sist jag träffade honom för ca 2 månader sedan åt jag så jävla mycket skräp. Gick upp 2 kg på en helg. Vill inte att det ska hända igen. DET FÅR INTE HÄNDA IGEN!
.
Klockan är lite över halv 3. Vågar inte gå och lägga mig. Somnar jag är det en ny dag när jag vaknar. Är det en ny dag måste jag väga mig. Väger jag mig vet jag att vågen kommer visa +. Kommer känna mig fet och misslyckad.
-
Min kille kommer på besök snart. Vi snackade om vad han skulle göra dom dagarna jag är jobbet. Jag sa att han inte fick använda min dator för att jag har "hemliga grejer" på den. "Lever du ett dubbelliv eller?" frågade han då och blev nästan lite sur. "Haha, nä, så klart inte". Han syftade väl mer på om jag har någon annan kille eller så.
Men jag lever ju ett dubbelliv. Jag skulle ha sagt "Ja, sanningen är att jag är besatt av min vikt, har 100 thinspirationbilder i en mapp, surfar på thinspiration-bloggar varje dag och har Kate Moss som bakgrundsbild. Jag spyr var och varannan dag och väger mig två gånger om dagen. Väger jag 500 gram mer än gårdagen får jag panik. Sitter jag på toaletten med byxorna nerdragna kan jag inte titta ner på mina feta lår utan att blir arg och äcklad. Det enda jag vill är att gå ner i vikt. Allt annat är oviktigt."
Det är mitt andra liv. Vilket liv!?
<3
-
Har skött mig bra i flera dagar. Vågen har stått på 51,4 i två dagar nu. Allt rullar på. MEN så får jag för mig att jag måste hetsäta i kväll. Jävla skit. Åt 2 snickers, 200 g naturgodis, 6 dadlar och några tuggor mozarellaost. Allt sköljdes ner med mineralvatten. Sen upp igen. Och på med lite mer mineralvatten. Ska snart försöka få upp det sista innan min inneboende kommer hem. Får aldrig upp allt, det vet jag. Varför gör jag då så här?
+ - noll
Ligger fortfarande på 52-komma-någonting. Pendlar mellan 52,8 och 52,2. Har varit rätt slapp senaste veckan och ätit dåliga grejer osv. Väntar fortfarande på mina magiska tabletter. Mailade dom idag och frågade var dom tagit vägen. Behöver dom! NU!
+-+-
bara äter och äter och äter. försöker spy. det går inte. kommer bli fet.
i morgon ska jag hämta ut mina nya tabletter. då blir allt bra igen.
har legat på 52 kg i 2 veckor nu. 52,4 idag. måste ner.
+ - + -
Det går lite segt just nu. 52,6 idag. Har slut på mina magiska tabletter. Förhoppningsvis får jag nya i morgon. Annars är jag orolig för hur det ska gå på jobbet på onsdag. Tabletterna ger mig energi och tar bort mina hungerskänslor.
I vilket fall så är det NU jag måste kämpa. Vara stenhård! 2 kg på 4 veckor. Det är ingenting och jag vet att jag klarar det. Får inte ge upp! Har legat på 52-komma-någonting kilo i en vecka nu. Pendlat upp och ner några hekton. Nu måste jag ner till 51 kg och försöka hålla mig där en vecka. Och till slut ska jag nå mitt (del)mål 50 kg! Sen får vi se vad nästa mål blir. 48 kg kanske? Känns rätt långt borta och overkligt. Vi får se. Just nu fokuserar jag på mina 50 kg.
Det är så lätt att när man har gått ner några kilon får för sig att man kan unna sig saker. "Äh jag kommer inte gå upp i vikt för att jag äter det här". Måste ta bort det tänkandet!
Sen är jag så trött på mitt hetsätande. Känner mig äcklig och dålig. Har blivit en hel del av hets sen spy som en gris den senaste tiden. Mest för att jag har snålat med tabletterna. Då blir det så.
Idag åt jag ett stort paket plättar med sylt och glass, sen kräktes jag tills det inte kom mer. Men jag vet aldrig om det finns något kvar i magsäcken. Hatar den känslan. Att inte veta hur mycket som är kvar. Varför tänker jag aldrig på det INNAN jag börjar hetsa?
VARFÖR hetsar jag? Den senaste tiden har jag mått hur bra som helst. Har inte gråtit eller varit ledsen på flera veckor. Flera månader till och med. Trivs på jobbet, har en fin pojkvän (som bor 60 mil bort) och det mesta i mitt liv går bra. Varför får jag då den känslan att jag MÅSTE äta ihjäl mig varje gång jag vet att jag är ensam hemma en längre tid? På något sätt känns det som att jag lurar någon. Liksom "ha ha jag äter vad jag vill och hur mycket jag vill och ingen vet om det!" Stänger av min telefon, stänger ner internet och bara sitter där ensam med allt mitt snask och med TVn på. Vem tror jag att jag lurar? Jag lurar ju bara mig själv. Sen kommer den hemska känslan där jag får panik och tänker "Fan nu måste jag få upp det här, annars kommer jag bli fetast i världen!" Sen spyr jag och spyr tills jag inte kan spy mer. Dricker ett glas vatten och går tillbaka till toaletten och spyr ännu mer. Sen en gång till. Och till slut lägger jag mig utmattad och "hög" i soffan med en snus och njuter av efter-spy-ruset. Oftast infinner sig en känsla av lugn och harmoni. Allt känns bra. Känner mig tom och nästan svävande.
Jag vet inte vad jag ska göra. Måste få ett slut på det här. Det sabbar min viktnedgång.
Nu ska jag sova.
Adios!
